Åter igen begav jag mig bort från mitt strömlösa kontor för att söka lyckan bland seniorerna i Karlstads kommun. Idag kände jag mig som ett glatt mördarvirus som trängde mig på hos de gamla.

Glatt kom jag in till första damen med en kasse förnödenheter från den lokala Konsumaffären. Dialogen kan sammanfattas så här.

- Hej, här kommer jag med varor från Konsum. Är allt bra med dig?

Ett långt indraget andetag och en klar och tydlig utandning senare....

- Nej, det är inte bra. Det är aldrig bra. Det blir bara sämre och sämre.

Lyckades åtminstone få ett leende innan jag kilade vidare till nästa muntra senior.

Efter X antal påringningar och knackande öppnades dörren av en kort äldre dam som, innan jag hann hälsa, förklarade för mig hur sjuk hon var. Dessa munterheter fortsatte dagen igenom med vissa undantag.

Jag vill nog fan inte bli gammal...och inte vill jag bli som "bonde söker fru - Roger" heller. Jag är kanske rätt negativ jag också.

Idag tvingades jag dessutom uppsöka damernas på arbetet. Låt oss kalla det könskvotering. Nöden har ingen lag.