Börjar faktiskt, tro det eller ej, bli ganska bekväm i min föräldraroll, så i veckan tog jag mig en tur till det lokala köpcentrat. Tänkte till både en och två gånger så att jag fick med mig allt nödvändigt innan jag låste dörren och begav mig. Väl framme hittade jag en parkering som passade utmärkt för mitt fordon. Jag skuttade ur min bil, relativt glad trots ungens vrålskrik den största delen av bilfärden. När jag skulle plocka ut ungen däremot fick jag inse att parkeringen inte var så ultimat som jag först trodde. Ungen kräver nämligen ett svängutrymme betydligt vidare än Anna Ankas blygdben. Försiktigt lirkade jag ut henne....försökte...men lite svinn fick man räkna med. Eftersom missfärgningarna på min bildörr var värre än på bilen bredvid gjorde jag ingen större sak av det utan greppade en kundvagn med medföljande barnstol och klev in i köpcentrat. Allt var bäddat för succé så mitt välmående var på topp.

Knappt hade jag tagit mig igenom svängdörrarna när jag känner en välbekant doft...inte min frus parfym...defintivt inte...det är avföringsdoften    Van vid situationen känner jag givetvis ingen panik utan trallar glatt iväg mot toaletterna. Väl framme är det låst men en minimal kö.

3 minuter senare och ingen dörr har öppnats. Ungen går relativt snabbt från smålipande till gallskrik och förväntar sig förmodligen att hennes pappa ska brotta ner alla i kön för att skjuta sönder låset och skrämma ut slöbajsaren med en enkel bicepsuppvisning. Nu var hon dock gjord av fel spermie och gallskriken fick konstant öka i frekvens.

Långt senare var det min tur. Tack och lov fick jag en toalett med skötrum. Man är lyckligt lottad ibland. Kliver in och slänger upp skötväskan och unge på skötbordet. Knäpper upp bodyn och ska precis till att ta av blöjan när jag märker att hela min underarm är full av avföring...what the fuck!

Till min nackdel inser jag att toalettpappret ör obefintligt och skötväskan innehåller tre ynka våtservetter. Ungen har avföring från naveln till armhålan. Helvete...

Gör mig snabbt av med våtservetterna men inser att ungen fortfarande är dränkt i avföring. Med ungens gallskrik i öronen försöker jag tänka konstruktivt. Jag har trots allt några reservkläder i skötväskan. Beger mig ut från toaletten för att om möjligt hitta toalettpapper på någon annan toalett. Det är fortfarande upptaget och kön har blivit betydligt längre. Tack och lov hade ungen klänning på som döljer incidenten.

Kilar vidare in på Kapp-Ahls damavdelning, då jag efter mycket springande efter min fru, känner till att de har en liten diskret del osynligt från personal...kliver in bakom några stora ylletröjor och lyfter diskret ungens klänning för att gnida av det resterande av "olyckan". Allt går bra. På vägen mot provrummet sliter jag med mig en grotesk lila v-ringad unisextröja...jaja, bögtröja...och går oskyldigt in i provrummet längst in där jag byter plagg på ungen.

Underbart och en rejäl boost för självförtroendet att lyckas lösa även ett sånt problem. Med leendet tillbaka på läpparna och humöret på topp igen kilar jag ut från provrummet och går med bestämda kliv mot utgången...då jag ser tre ordningsvakter stå i min väg och titta skarpsynt åt mitt håll. Jag undviker deras blickar och fortsätter min vandring ut.

När jag precis ska passera larmdetektorerna vid utgången greppar den ena vakten tag i mig och visar mig med en bestämd fingervisning att det finns en övervakningskamera i just det hörn där jag kvitterade ut ungens sista avföring.

Nåja, lite skamligt, lite färre kontanter i fickan och med en illadoftande kvinnlig ylletröja rikare fick jag till slut bege mig hem och njuta av min återstående pappaledighet...