Jag har kämpat länge med att få min son idrottsintresserad. vill ju bli en sån där hängiven pappa som åker med på alla bortamatcher och gapar och skriker och pratar flyktigt om arbete och väder med de andra föräldrarna. Jag lyckades...min son har äntligen börjat idrotta. Han valde att börja rida       

Jag har ju givetvis lärt mig att alltid stötta min son oavsett vilka val han gör i livet...nästan...men okej, det kan väl inte vara så farligt. Han kanske blir en tuff cowboy med sheriffstjärna på bröstet och pistolen hängande synlig. Så jag letade upp mina mest slitna kläder, rotade fram ett par stövlar ur garderoben och drog iväg till stallet. Man har ju hört att de bajsar hej vilt och stinker afghanmatta. Väl framme bekräftades de fördomarna. Inte ens en ninja hade lyckats manövrera mellan mockorna som låg härligt uttrampade inom hela området.

Vintern var kall och bister och det kändes ändå skönt att få kliva in i stallet. Behaglig värme och unken hästdoft mötte oss direkt i dörren. Letade upp någon slags tygväst som vi med lite hjälp lyckades få åt rätt håll och på rätt kroppsdel. En hjälm med omöjlig passform hamnade käckt hängande på sned men den var åtminstone på.

När jag väl fått på ungen kläderna leddes vi UT ur stallet!!! Ut i den förbannade kylan och in i ett öppet tält. Där stod jag utan jacka, långkalsonger och iklädd ett par tunna jävla gummistövlar och skakade tänder. En grusplan utan målburar stod framför mig. Den hade iog sig häftiga svängdörrar i trä, men där slutade mina cowboydrömmar. Längs utmed ena kortsidan stod ett tiotal djur i man och blängde på mig. Inte alls så där majestätiskt vackra som i Macahan utan manken gick till min bröstkorg max.

Likväl kände jag mig livrädd för djuren så jag drog in min son mot väggen och inväntade ridläraren. Några skräckinjagande minuter senare kom hon och kastade en sadel och någon jävla munkorg i näven på oss.

"Dags att rykta hästarna och sätta på dem grimma och sadel" tjoade hon och passerade vidare. Neo lyste upp, inte som en travkusk som ser sin chans att håva in en rikedom genom att utföra sin uppgift, nej utan som om han verkligen gillade de livsfarliga djuren. Han tog sin ryktborste och gick fram mot hästen. Blyg som han är skulle ju GIVETVIS pappa följa med. På behörigt avstånd försökte jag göra mitt bästa, men de där borstarna saknade helt skaft så jag var väldigt långt ifrån att vidröra djuret. Slutligen kom ridläraren, förmodligen en tjej i 18-årsåldern, instövlande till hästen, flyttade honom åt sidan med en höfttackling, drog några snabba rejäla drag med borsten och slängde på sadeln. Spände fast den medan odjuret frustade och sedan in med munkorgen i käften på besten. Besten ville inte gapa så den unga ridlärartjejen stack in näven i munnen på odjuret och bänjde upp munnen.

Jag trodde jag skulle tappa hakan. Här står jag och nästan kissar på mig när djuret tittar på mig, sedan kommer det en liten tjej och brottas med djuret och sticker in näven i dess gap. Den här delen av världen kändes jag riktigt malplacerad i. Jag led mig igenom lektionen innan jag slutligen fick med mig Neo hem. Stelfrusen och med en doft av hästskit hittade jag slutligen hem till mitt trygga boende.

Nu blir det ingen mera idrottsmanipulation här hemma. Jag får lära honom öl- och whiskykulturen istället och bäva inför nästa onsdag.

Idag blev jag serverad mat som inte var något halvfabrikat minsann. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men det härstammar väl inte från Skoghallsverken helt enkelt. När man sitter och avnjuter god mat kommer man ju osökt att tänka på...just det, matsmältningsprocessen. Eller hur?

Det sägs ju att det ska ta cirka ett dygn för maten att passera hela systemet och mynna ut i ändtarmen. Hur kommer det sig då att man alltid blir skitnödig strax efter att man ätit? Tanken slog mig att de bruna bussarna kanske står i en dygnslång kö inne i tarmsystemet och väntar på att en munsbit slängs ner i strupen som pressar ut dem, men den teorin skulle ju i så fall innebära att det skulle läcka ut där bak för varje tugga man tog...och det gör det inte, inte för mig i alla fall.

Sedan var middagen slut och jag hann aldrig komma vidare i mina teorier. Det får bli nya tankar vid nästa måltid. Någon som vill bjuda hem mig på middag förresten?

Sista arbetsveckan och sedan är det dags för pappaledighet. Skönt att vara hemma från jobbet men samtidigt väntar en mödosam månad. Passa barn, vara barnvakt...får man säga så när det ens eget barn? Jag känner mig lika bekväm i den rollen som en österrikare gör i jeans...eller ja, i något annat plagg än tyrolershorts egentligen :(

Hur gör man till exempel när man känner hur det akut trycker på för tvåan samtidigt som bebis vill linda en trasig elsladd runt halsen samtidigt som hon tuggar i sig innehållet i en halvfull snusdosa. Borde man skaffa stomipåse? Gör alla pappor det? Eller alla pappor kanske inte snusar...och lever utan el...men fotogenlampor...nä, det låter inte barnvänligt heller.

Sedan är det dessa mat- och sovrutiner. Hur inrutat måste det vara? "Men vakna för helvete, du har ju en tredjedel av vällingen kvar! Jag vill inte kliva upp klockan 10 på morgonen för att du inte ätit dig mätt!" eller kan man stoppa till ungen lite fläsksvålar och en folkis strax innan sovdags så man får vila ut ordentligt på morgonen?

...och blöjbyten...hur många dagar kan bebis gå med avföring i blöjan. Bör man kanske försöka få bort det samma kväll för att undvika att huden blir röd och man får hälla vetemjöl i dajmkrysset?

Det är en hel vetenskap detta...för en pappa alltså. En mamma gör ju allt detta i sömnen samtidigt som hon lagar mat och tar hand om sin bakfulla man. Vi har väl alla olika kvalitéer. Jag ska förhoppningsvis hitta någon av mina innan jag fyller 40.

Att män utvecklar östrogen i allt högre grad nu för tiden har man ju märkt av då de tagit över en stor del av matlagningen och dessutom bosatt sig framför badrumsspegeln...men nu har även alla gym blivit fyllda på bredden av dessa "män" som tycker de är grymt macho och maskulina när de smörjer in sig i olja och skapar sig kvinnobröst. Jag har personligen aldrig gillat gym. Inte för att de döljer garderobshomofiler. Nej, det räcker med att passera ute på gatan så känns det som att gymmet skriker åt en "Du passar inte in här din jävla hösäck" och dessutom kan man träna upp sig på egen hand utan att behöva betala för sina svettdroppar.

Min fru däremot har börjat lufsa runt på gymfolkets Fas 3-motionsåtgärd. Sista chansen INNAN man blir en hösäck. Jag kan acceptera det för det kostar ingenting. Jag fick fråga henne flera gånger och vända och vrida på frågorna för att luska ut varför någon engagerar sig i att bjuda på motion i en lokal som förmodligen kostar pengar och med instruktörer som säkert inte heller älskar att jobba gratis.

Det visade sig snart att EFTER själva träningsmomentet har man en obligatorisk samling där man kopplar av och...får köpa proteindrinkar som marknadsförs och skönmålas till att göra underverk av träningen. Jag önskar jag kunde vara med och dela med mig av hela propagandasvamlet men det är inte värt besväret. Det förklarar varför man lurar på folk gratis träning. Proteindrinkarna är givetvis inget som konkurrerar med Härbergssoppa kostnadsmässigt. Där sitter gamla och unga som tunga narkomaner och sörplar i sig kemiska substanser utan att egentligen ha en susning om vad de får i sig.

Man förstår ju varför man inte använder lobotomi längre. Det är ju helt meningslöst att lägga kraft på en så lättmanipulerad folkmassa. Så om du inte förlorat ditt mentala självstyre har jag en rekommendation: Sit-ups, armhävningar och motionsspår är gratis och hör och häpna...de har inte slutat göra verkan på senare år heller.

Jag förundrar mig fortfarande hur Facebook har kunnat få mänskligheten på fall. Vad är det egentligen som är så speciellt med denna community? Har den fler tuffa finesser än Lunarstorm, Skunk eller Kajplats 305. Klart att det finns några förbättringar, allt utvecklas ju med tiden. Men folk som aldrig nånsin skulle umgås med någon som hade ett konto på en community har plötsligt poppat upp som innehållslösa huvudlöss på Facebook och delar med sig av hela sitt liv utan minsta skam i kroppen. Inte långt senare kom alla dessa som inte ens skulle köpa en dator eftersom det skulle krävas kunskaper i att sätta en sladd i ett eluttag. Nu krävs väl inte denna teknik för att ansluta till internet längre men man blir ändå förundrad. Inte nog med att de slukat vår virituella yta med hull och hår, de försöker också sektmässigt lobotomera oss (att jämföra med mormonerna som tilltalar sina medlemmar Äldste Sylvester, Äldste Marcus och Äldste Peter har Facebookparasiterna börjat tilltala varandra Bästa Linda, Bästa Rickard och Bästa Sara). Det är viktigt att redan nu sätta sig mot tvären mot denne nya datagenerationen innan vi alla invaggas i någon falsk snutteputtigullverklighet där vi bara skriver till varandra för att gratulera på födelsedagen eller "gilla" kort på våra nyfödda potentiella offer.

Dagens tips i kampen!

Skriv en statusuppgradering om hur du ädelt räddade världens snuttigaste hundvalp från att trilla ner för ett stup samtidigt som du friade till din bästaste sambo. När sektmedlemmarna sedan maniskt gått in och "gillat" ditt inlägg, väljer du att klicka på höger sida om inlägget, korrigera inlägget, och skriv istället om hur du i din bitterhet vred nacken av en ekorre och sydde en mössa av honom. "Gilla-markeringarna" kommer fortfarande att stå kvar, men helt plötsligt gillar sektmedlemmarna något helt osmakligt.

Upp till kamp!