Jag har kämpat länge med att få min son idrottsintresserad. vill ju bli en sån där hängiven pappa som åker med på alla bortamatcher och gapar och skriker och pratar flyktigt om arbete och väder med de andra föräldrarna. Jag lyckades...min son har äntligen börjat idrotta. Han valde att börja rida       

Jag har ju givetvis lärt mig att alltid stötta min son oavsett vilka val han gör i livet...nästan...men okej, det kan väl inte vara så farligt. Han kanske blir en tuff cowboy med sheriffstjärna på bröstet och pistolen hängande synlig. Så jag letade upp mina mest slitna kläder, rotade fram ett par stövlar ur garderoben och drog iväg till stallet. Man har ju hört att de bajsar hej vilt och stinker afghanmatta. Väl framme bekräftades de fördomarna. Inte ens en ninja hade lyckats manövrera mellan mockorna som låg härligt uttrampade inom hela området.

Vintern var kall och bister och det kändes ändå skönt att få kliva in i stallet. Behaglig värme och unken hästdoft mötte oss direkt i dörren. Letade upp någon slags tygväst som vi med lite hjälp lyckades få åt rätt håll och på rätt kroppsdel. En hjälm med omöjlig passform hamnade käckt hängande på sned men den var åtminstone på.

När jag väl fått på ungen kläderna leddes vi UT ur stallet!!! Ut i den förbannade kylan och in i ett öppet tält. Där stod jag utan jacka, långkalsonger och iklädd ett par tunna jävla gummistövlar och skakade tänder. En grusplan utan målburar stod framför mig. Den hade iog sig häftiga svängdörrar i trä, men där slutade mina cowboydrömmar. Längs utmed ena kortsidan stod ett tiotal djur i man och blängde på mig. Inte alls så där majestätiskt vackra som i Macahan utan manken gick till min bröstkorg max.

Likväl kände jag mig livrädd för djuren så jag drog in min son mot väggen och inväntade ridläraren. Några skräckinjagande minuter senare kom hon och kastade en sadel och någon jävla munkorg i näven på oss.

"Dags att rykta hästarna och sätta på dem grimma och sadel" tjoade hon och passerade vidare. Neo lyste upp, inte som en travkusk som ser sin chans att håva in en rikedom genom att utföra sin uppgift, nej utan som om han verkligen gillade de livsfarliga djuren. Han tog sin ryktborste och gick fram mot hästen. Blyg som han är skulle ju GIVETVIS pappa följa med. På behörigt avstånd försökte jag göra mitt bästa, men de där borstarna saknade helt skaft så jag var väldigt långt ifrån att vidröra djuret. Slutligen kom ridläraren, förmodligen en tjej i 18-årsåldern, instövlande till hästen, flyttade honom åt sidan med en höfttackling, drog några snabba rejäla drag med borsten och slängde på sadeln. Spände fast den medan odjuret frustade och sedan in med munkorgen i käften på besten. Besten ville inte gapa så den unga ridlärartjejen stack in näven i munnen på odjuret och bänjde upp munnen.

Jag trodde jag skulle tappa hakan. Här står jag och nästan kissar på mig när djuret tittar på mig, sedan kommer det en liten tjej och brottas med djuret och sticker in näven i dess gap. Den här delen av världen kändes jag riktigt malplacerad i. Jag led mig igenom lektionen innan jag slutligen fick med mig Neo hem. Stelfrusen och med en doft av hästskit hittade jag slutligen hem till mitt trygga boende.

Nu blir det ingen mera idrottsmanipulation här hemma. Jag får lära honom öl- och whiskykulturen istället och bäva inför nästa onsdag.